Vänsterpartiet besöker äldreboendet Lyckåsa i Bjärnum

I ett led att bekanta sig med olika former av äldreboende besökte Riksdagsledamot Eva Olofsson (v) bl. a Lyckåsa den 11 maj. Eva O är ansvarig för äldrefrågor/anhörigfrågor och ville gärna se hur vi arbetar med dessa frågor i Hässleholms kommun. Med på besöket var också  Anita Peterson som är ordförande i (v) Hlm och ordinarie i omsorgsnämnden och kommunfullmäktige, Per-Åke Purk, gruppledare och ordinarie i fullmäktige och kommunstyrelsen, Bodil Gustavsson Larsson, nygammal medlem som efter sjukdom nu åter är aktiv. Hon arbetar i ett annat särskilt boende för dementa i kommunen samt Magnus Wellsros distriktsanställd ombudsman.

Att det går att skapa föredöme i ett offentligt drivet äldreboende kan man läsa här under och på Eva Olofssonsom blogg: http://evaolofsson.v-blog.se/2010/05/12/lyckasa-en-aldreomsorg-som-jag-vill-ha-den/

Lite stressade kommer vi till Lyckåsa demenscentrum i Bjärnum utanför Hässleholm.  Resan från Lund tog lite längre tid en beräknat. En enplansbyggnad med blommande körsbärsträd utanför och i hagarna bakom går långhåriga highlands kor och betar.

Vi känner oss genast lugna och glada när enhetschefen Aja Pettersson säger att det har ingen betydelse att ni blev lite sena ni är så välkomna hit. Lyckåsa är ett demenscentrum med 30 kortids, växelvårds och avlastningsplatser för demenssjuka och dessutom en dagverksamhet måndag  till fredag.  Hela stämningen präglas av att att här arbetar vi flexibelt utifrån de äldres och anhörigas önskemål.

Först fastnar vi med kocken Nicklas men måste fånga upp vårdhundarna, två fins golden retrivers, innan de går hem. Den ena, en fin tik, går på vårdhundsutbildning. Den betalar kommunen liksom den fördyrning som hundens ökade värde ger på försäkringen. Annars ägs och sköts hundarna av sin matte som har ett brinnande intresse att förena sitt arbete på dagverksamheten och sitt hundintresse. Hundarna är mycket uppskattade och många demenssjuka blir lugna och glada av att ha dem nära och kela med dem. Vi får höra berättelsen om den svårt demenssjuke man som fått allt svårare att kommunicera och röra sig som log med hela ansiktet mot hunden  och som med lite hjälp klarade rörelsen att klappa och kela med hunden. De är nästan aldrig någon äldre som är allergisk. Vi sätter upp skyltar att vi har hundarna här så att alla vet och tar hänsyn till de som är hundrädda.

När man besöker Lyckåsa måste man prata mat med Nicklas. Restaurangägaren och kocken som  valde att kunna kombinera jobb och att vara småbarnsförälder i stället för att jobba nästan alla dygnets vakna timmar. När man driver restaurang så är ju bra råvaror grunden det har jag tagit med hit, säger Nicklas, liksom den logistik vi har i restaurangbranchen. Nu satsas det på råvaror i stället för halvfabrikat. Det mesta brödet och kaffebrödet bakar man själv. Nu är det också på gång att deg och jäsning av bröd förbereds i köket för att sedan gräddas på enheterna så att doften av nybakat sprids. Vi får också en liten föreläsning om hur viktigt det är med att använda alla smakar, inte bara salt och peppar. Äldre människor skall känna alla smakerna, vi använder alla sorts kryddor också chili och så berättar Nicklas om vitvinsdunken han beställer för att laga riktigt goda såser. Inget pulver här inte.

Tidigare på Dagen var vi på Caremas äldreboende Österbo och det kommunala Brunnsbolyckan i Lund. På Österbo har man gått över till Daffsgårds vakumförpackade mat. Vi ser förpackningarna i Kylen och blir inte direkt sugna. Men maten vi fick från centralköket var så dålig den här är bättre, säger chefen, det är flexibelt vi kan själva lägga upp mattiderna och sedan doftar det gott i köket när vi värmer maten. Jag misstänker att det som helhet inte blir dyrare heller snarare tvärtom. På Brunnsbolyckan skall man snart bli ett kommunalt pilotprojekt med samma mat. Pricis när vi är på väg ut fångar vi upp beskedet att det kommunala boendet inte är välkomna till studiebesök på det privata Carema. En illustration till när samarbete och utbyte av erfarenheter får ge vika för konkurrensintressen??

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *